lördag 29 januari 2011

Ett leende

Att ett leende betyder mycket, ja, det vet nog varenda människa. Så glad man blir i hjärtetrakten om man får ett leende av någon. Det behöver inte alltid vara från någon person som man känner, det kan värma gott ändå :o)

Här hemma väntar alla med spänning på Olivers första riktiga leende. Just nu är det små ryckningar i munnen som framkallar en massa "oj, vad gulligt, skrattar du nu" från oss andra. Ännu har inte det där riktiga leendet kommit, men gångerna blir allt fler när han ligger och tittar så nöjt på betraktaren och ibland ser det nästan ut som han småskrattar lite åt oss.

Elin undrade idag NÄR Oliver kommer att skratta/le på riktigt. Det dröjer nog ytterligare några veckor, men NÄR det händer kommer vi att märka det ordentligt. Det är något helt annat än de här små "för - stadie - leendena" som vi får nu.
Idag har Tilda och Oscar varit på simmet och klarade det med bravur. Nästa lördag får Oliver och jag köra dit och titta eftersom Janne är iväg med jobbet - det ska bli roligt att se dem båda, det är ett tag sedan jag var med de i simhallen.
Janne ja...fredag lördag nästa vecka är han iväg med jobbet som då firar 70 år i Sverige. De ska på ngn övernattning. Ännu bättre och roligare, för de...är att det bär av till Cypern en vecka i april. Janne har just läst programmet för mig och det låter som en väldigt trevlig vecka. Tänk i april kan vi ha nära på minusgrader (vargavinter är ju "lovad" till april) - då tar de en tripp till soliga Cypern. Inte illa alls.
Nu är det dags för matmaskinen (det är jag det :o)) att sätta sig tillrätta i soffan och ta lilleman. Verkar som det är till mig han vill.
KRAM












































fredag 28 januari 2011

Min fyrklöver

Fredag eftermiddag och jag har hela min lilla fyrklöver hemma :o) De stora barnen var hemma redan klockan tolv och då hade Oliver och jag sovit bort det mesta av förmiddagen; kände igår att ngt var på gång i kroppen och inatt vaknade jag av halsont...precis som Oscar och Tilda har haft :( Det känns lite bättre nu, men jag har feber och det är inte heller kul...hade ju planerat att ta en promenix med vagnen i em, men det får vänta till en annan dag.

Nå, när alla hade lämnat huset i morse gick vi till sängs igen och sov några timmar...riktigt skönt och en annan sak som är väldigt skönt är att vår lille prins sover hela natten...kan vara trevligt om det håller i sig, men det är nog för tidigt att sia om...mycket kan skifta fram och tillbaka många gånger om. Inatt sov han mellan halv tolv och sex imorse :-) Det är inget av de andra barnen som har gjort det när de bara var två och en halv vecka gamla...ja, faktiskt inte senare heller, för då har de kommit in till oss.

Första veckan på BB var fylld av olika känslor. När Oliver lyftes upp och ut efter snittet och jag hörde hur han skrek, ja, då forsade tårarna nedför mina kinder. När vi har fått våra andra barn är det Janne som har stått för tårarna - den här gången var det jag :o) Som han skrek och som jag grät...och vad snälla alla människor var i operationssalen. Narkosläkaren och läkaren som utförde operationen; de förklarade hela tiden vad som hände. Narkosläkaren var bl.a. mycket noga med att tala om att det kunde komma att strama och kännas upp mot bröstet när de bände vred upp magen och när de gjorde detta gick han fram till mig och sa att nu, nu kan det kännas uppåt. Jag kände ingenting. Enda gången jag kände ngt var när de lyfte ut Oliver - man kände att det blev lättare i magen.

Hjälplöshet är en känsla som dök upp när man låg på operationsbordet. När epiduralen väl började värka kände man ingenting och benen var som blyklumpar, även om man hade velat lyfta på dem fanns det inte en tillstymmelse till att klara en millimeter en gång. När jag låg så, ja då tänkte jag på mina gamla tanter och farbröder på jobbet som ibland är totalt hjälplösa fast de vill göra så mycket.

Trötthet och tårar var det gott om under BB-vistelsen. På onsdagen när det var dags för storasyskonen att träffa Oliver för första gången, ja, då såg jag direkt när Oscar kom in i rummet att något hade hänt. Han såg så ledsen ut. Jag frågade honom om han var glad/ledsen av glädje att får träffa sin lillebror. Nej, det var det inte och så började han att gråta. En kille i hans klass hade skrivit ngt mycket dumt på tavlan i klassrummet + sagt dumma saker om Oliver. Jag började gråta och Elin började gråta...vilken första syskonträff, va? Vi kom överrens om att Janne skulle åka upp på skolan nästa dag och prata med den här killen, vilket han gjorde och sedan dess har han inte sagt ngt till Oscar men ännu är inte sista kortet lagt på den fronten.............

Torsdag kväll på BB - klådan hade gått i vågor under dagarna och nu tilltog den + att låren fick sig en känga av den; de såg ut som om jag hade gått genom nässlor. Jag kliade så att jag höll på att bli knasig. Janne tryckte på larmknappen och när sköterskorna visade sig i dörren då brast det totalt för mig. De tittade på benen och magen och armar och allt annat och tillkallade jourläkaren direkt och han var på plats bara några minuter senare. För värken efter operationen fick jag två Alvedon + 1 Dikofenak...direkt sa de att den sistnämnda kan trigga igång klåda (jag kan ju tycka att om man har läst min journal så skulle jag ju aldrig fått den utan en Citodon istället) Den här togs ut direkt och jag fick en Cortison tablett som skulle ta bort klådan. Tack och lov att jag fick den, för natten mot fredagen var Oliver vaken hela tiden och det hade blivit oerhört jobbigt med klådan på det.

Tyvärr har inte klådan försvunnit helt ännu :( Magen och brösten är så uppkliade och såriga och jag gissar att så länge det spökar graviditets/barn hormoner i kroppen så kommer det att fortsätta mer eller mindre. Måste nog ta mig i kragen och beställa tid till vårdcentralen och få ngt utskrivet.

Måste fråga om det är ngn som har gått igenom ett kejsarsnitt här: hur känner ni det efteråt i snittet och den del av magen där det har genomförts? Jag vet inte om det kommer att vara något bestående, men just nu känns magen lite bortdomnad och "känslolös" - lite som att den inte finns där, men så råkar jag känna där och "ooops, jag har ju mage där också!!"

KRAM

torsdag 27 januari 2011

Bara Oliver och jag

Först av allt får jag väl säga att jag sitter vid vår bärbara dator och kan inte ta bort understrykningen som hamnar under all text :( Det får bli som det blir det här inlägget.

Jisses, vad tiden går och fast det har kliat i mina skrivarfingrar så har jag inte riktigt orkat sätta mig vid datorn. Men idag känns det ok, Oliver är hur go som helst och just nu sover han på badrumsgolvet - på ett täcke, jag lade honom där när jag skulle duscha och då slocknade han.
Igårkväll var det ett fasligt liv här efter en mycket lugn och mysig förmiddag - men vad gör det när man får en bra natt - sömn mellan tolv och halv sex är himla bra + en kanonbra torsdagförmiddag. Oliver har varit så gosig, inte skrikig alls, faktiskt. Man kan ju undra lite vad som rör sig i bebisars huvud, om ngt överhuvudtaget rör sig där, men det borde det väl göra...eller? Lite iaf, tycker jag...

Från att vi kom hem förra lördagen, den 15 januari har det snurrat på här hemma. Tilda blev sjuk och fick vara hemma från skolan i tre dagar...och amningen som fungerade så bra på BB, ja den började kludda, vilket jag hade räknat med när mjölken, lagom till hemkosten skulle rinna till riktigt rejält. Så har det varit med de andra så jag liksom bara räknade med det och jag räknade rätt och med det så var det dags för sår och gråt och tårar vid varje matningstillfälle. Jösses amalia, vad ont det gör!!!! Det svartnar för ögonen varje gång ens lille guldklimp ska ta tag. Jobbigt för Janne att stå bredvid och inte kunna göra ngt. Men liksom när vi fick Elin så for han iväg till apoteket och införskaffade allt vad som finns för amning, tror jag. Allt hjälper inte :( för hur liten och ny ens <3>
Sagt o gjort. Vi for hem med pump och alla attilraljer och satte igång....gissa om lilleman var nöjd; nu fick han ju maten serverad rätt in. Bara att gapa och svälja:

Och då blev jag lite fundersam...det kändes som han tyckte det var VÄLDIGT bekvämt och kanske rentav inte skulle vilja ammas sedan. Nä, så jag pumpade på ena bröstet och ammade på det andra...det uppskattades inte så där värst mycket, kan jag ju tala om...men skam den som ger sig :o)
När jag satt på amningsmottagningen ringde vår superduktiga BVC sköterska och ville boka en viktkoll. Om igen började jag gråta och hon erbjöd sig att komma hem till oss, vilket hon gjorde i torsdags. Då visade det sig att Oliver bara hade gått upp 55 gram sedan vi skrevs ut från BB - detta resulterade i att vi fick en ny tid till i måndags...mer om det snart.
Jag vill ju amma och fastän det gör så grymt ont så har jag inte gett upp och se...i lördags började lille rackaren att äta äta äta och äta. Det fungerade så bra hela helgen och nere på BVC i måndags hade han ökat 200 gram!! På fyra dagar!! Det är inte illa :-) Har fortfarande ont, men det går snart över.

Oscar har också varit hemma från skolan, sedan i fredags, idag fick han åka iväg igen. Jag tror att det är ngn form av influensa som går i Gantofta. Hur många barn som helst har varit hemma för feber, förkylning och ont i halsen. Förra veckan när Tilda var hemma var ytterligare 20 barn hemma från hennes klass!!!

Vår lille Oliver vägde 4900 gram när han föddes - läkaren som utförde överburenhetskontrollen 11/1 gissade på 5000 så han var ju väldigt nära. När man skrivs ut från BB får barnet ha gått ner 10% av sin födelsevikt utan att ngt måste göras. Oliver hade bara gått ner 195 gram - han åt väldigt bra på sjukhuset, vilket han ju gör nu också när han har fått rätt på det hela. Skönt.

Idag skiner solen och man blir så glad när man tittar ut!! Kallt är det också. Minus nio grader var det i morse när de stora barnen åkte till skolan. Brrr. Meterologerna har sagt att vinterna kommer tillbaka och det blir vargavinter ända till april...nog för att jag kan vilja ha vinter i januari och februari och ja, jag kan sträcka mig en bit in i mars också, men inte längre. Elräkningarna blir grymt höga och roligare räkningar kan man få i lådan. Elen ja. Det pågår nog ett eluppror i samhället...om jag inte är helt fel på det så gäller det nätavgifterna. Hoppas att ngt händer på den fronten.

KRAM







tisdag 18 januari 2011

Oliver

Världens goaste lille pojke, vår lille Oliver ♥ ♥ ♥.
Just nu går all tid och ork till att hämta just ork till nätterna och amningstillfällena - som tyvärr är ganska så jobbiga :( Men det har jag varit med om med de andra barnen också och jag vet att det ger sig med tiden....dock är tiden dit fram, till att det blir mysigt med amningen ganska så lång. Jag har mat i överflöd så Oliver mumsar med god aptit och ganska så bra grepp, men inte perfekt och det är just det som gör så vansinnigt ont. Tårarna sprutar ofta...men det blir bättre som sagt. Janne har varit på aptoteket och köpt diverse amningsprodukter; salva, luftningskupor och värmekupor och lite annat smått o gott som finns att tillgå. En del är lite mäckigt coh en del är jättebra! Jag är så glad att Janne är här hemma och bara finns här när man själv går som en zombie mellan varven...♥ ♥ ♥

Hade tänkt att skriva lite om BB-tiden, men känner att tröttheten tar överhand så det får bli en annan dag.
Syskonen är superglada över sin lille bror ♥ ♥ ♥ och kramar och pussar och Tilda är med och hjälper till vid blöjbytena...stackarn är förkyld och är hemma från skolan och får inte gå för nära ansikte mot ansikte med Oliver, vi vill inte att han ska åka på ngt nu när han är så liten.
Det är roligt att se vad som händer bara på en vecka. Lille prinsen sover ju mesta delen av tiden men man ser en annan blick hos honom när han är vaken :-) ♥ ♥ ♥
Tänk att man har fått vara med om ett fjärde underverk!! Lika fantastiskt varje gång.

♥ ♥ ♥
KRAM

söndag 16 januari 2011

Tänkte skriva lite här, men hör att min lille prins är vaken och vill ha mat...


tisdag 11 januari 2011

2011-01-11...fortsättning

Ja, nu fortsätter jag där jag slutade i förmiddags.
Läkaren försökte göra en hinnsvepning, vilket inte fungerade eftersom livmodertappen inte mjuknat något alls. Han ville ge mig en gele på torsdag som skulle i så fall stimulera det hela att starta och i sådana fall kan man ibland få gå med värkar i några dagar, händer inget därefter skulle det vara värkstimulerande dropp som stod på tur och därefter snitt om det inte startar av sig själv.
Han gick ut ur rummet och Janne och jag började diskutera. Jag kände att ett snitt skulle nog vara bra, med tanke på bebisens storlek och Janne sa detsamma + att han inte skulle tycka om ngt akutsnitt med allt vad det innebär.
Det känns inte som om den här förlossningen hade satt igång på naturlig väg; mycket fostervatten fortfarande, bebisen ligger fortfarande högt och mår bra och rör sig, bebisen är stor och livmodertappen, som sagt innan, inte alls utplånad....och så här är det när jag har gått två veckor över tiden (igår.)
Läkaren kom tillbaka och sa att han pratat med någon kollega och de hade bestämt att det nog är bättre med ett kejsarsnitt på torsdag om jag nu ändå skulle dit....här gjorde han en paus och sedan sa han; eller att vi tar ett snitt imorgon ooooops. Han trodde nog att vi skulle bli mer paffa än vad vi blev, hahaha.

Fick lämna diverse prover: hb 134, himla högt och bra, sa barnmorskan.
Blodtrycket var 130/80.
Fick träffa narkosläkaren.
Fyllde i en del papper....
....och imorgon bitti skrivs vi in och någon timme senare är vi föräldrar till fyra goingar.

När Oscar och Tilda kom hem berättade jag att de ska få syskonet imorgon. Tilda började hoppa jämnfota av glädje. Oscar blev glad men lite fundersam. "Ska du få sovmedel då, mamma?" undrade han. Jag berättade att jag ska få en spruta i ryggen som gör att jag inte känner ngt när de skär i magen och tar ut bebisen. Det lugnade hans blick, såg jag, men han gick ändå och fnulade lite.

Elin kom hem lite senare och fick samma besked...hon studsar ju inte runt som Tilda, men glad blev hon också. De har väntat så länge, alla tre.

Just nu är de hos Emma som hämtade de tidigare ikväll. De ska vara där så länge vi är på sjukhuset. Pontus kör de till Gantofta på mornarna. Janne kommer att hämta de och sedan köra upp på sjukhuset och när det är dags; köra de till Hyllinge på kvällarna. Det blir bra, tror jag. De kommer att trötta lille Douglas ;-)
Signe är också med och hon har nog gjort sig ganska hemmastadd där, vad jag har förstått :-)

Ni skulle sett packningen de hade med sig när väl Emmas bil var lastad: knökfull av täcke, kuddar, väskor med deras kläder, Signes låda och klösbräda. Pysselväskor och skolväskor.

Lille Douglas med en tatuering:

Kusinen tycker om att gå och gå och gå och det var ju x-tra kul när alla tittade på honom:


Nu ska jag dona ihop det sista innan jag tar min insomningstablett...vad tror ni om den, egentligen? Jag är lite skeptisk....den är ju inte stark och jag menar, vaknar jag inatt av klådan, ja, vid det laget är ju tabletten avverkad redan. Nåja, jag ska väl inte vara så negativ i förhand. Vi får se, helt enkelt vad som kommer att hända...eller inte.

♥ ♥ ♥

KRAM



kontroll

Ja, idag har jag varit på överburenhetskontroll för första gången i mitt liv. Mötte upp Janne i parkeringshuset vid sjukhuset och traskade in.
Läkaren kontrollerade diverse mått med ultraljud och kände på magen och konstaterade att den lill* nog väger runt fem kilo. (!!!!)
Det konstaterades också att (som barnmorskan på mvc också har sagt) att det finns fortfarande mkt fostervatten kvar...en hinnsvepning försökte han utföra, men det gick inte eftersom livmodertappen inte har utplånats någonting och barnet ligger högt.

Sedan sa han en hel del annat också, men det får jag återkomma med i ett senare inlägg i kväll ;-)

Hur som helst så skulle det tas CTG och då fick vi en gullig barnmorska. Bland det första hon sa när hon skulle spänna bältet om mig: "Jösses, vilken graviditetsklåda du har!! Överallt!!" Hon tittade på mina armar, magen stod ju rakt ut så den såg hon väldigt väl, och mina händer:

CTG apparaten i olika ljus. På den översta ser man siffrorna bättre och kan se att jag har knappt någon sammandragning (6:an), den var nere på noll väldigt mycket. Någon gång kom den upp på runt 50, men det var inte ofta.


I det här kontrollrummet fanns en stol att sitta i medan CTG:et utfördes. Mycket skönare än att ligga på den hårda britsen som jag gjorde innan jul.

Dosan på magen och full koll på apparaten:


Innan vi gick hem fick jag en insomningstablett att ta ikväll för att kunna få en bra nattsömn.
Hörs vi ikväll?
♥ ♥ ♥
KRAM



Kort inlägg...eller...

Kort inlägg nu...vi får väl se om det blir mer senare idag.
En spännande förmiddag står på schemat; snart bär det av mot staden sjukhus för en s.k. överburenhetskontroll och fastän jag har sovit betydligt bättre inatt än på många nätter så får jag nog allt ta och fråga efter ngt som kan göra nätterna (sömn) och även dagarna (klåda) bättre. Om lite drygt en timme ska jag vara där så jag får väl ta och fixa till resten här hemma nu; trollen är ju avvinkade och i tryggt förvar på skolan nu :-) Såååå skönt att skolan är igång igen...Tilda var helt slut i rutan igår...skrek och var ledsen om vartannat och somnade snabbt och smidigt på kvällen. Oscar hade matteboken med sig hem (som vanligt) och räknade två sidor division + gjorde sin läsläxa och upplyste mig om vad som ska göras imorgon (läs idag) och det har jag även fått höra ett antal ggr nu under morgonen :-) Han gör verkligen sitt arbete!! Elin har nog lite mjukstart i skolan, fick tillbaka ett engelskaförhör igår med bra resultat och var så glad över det!! = lyckad skolstart för alla tre!!

Igår fick jag tipset om att pudra med potatismjöl på kliområdena. Testade det under dagen och det lenar ju himla gott, inte tal om ngt annat, men det lenar ju inte lääääänge!!!
Sov första svängen inatt hela tre timmar utan att vakna. Har sedan sovit ytterligare nästan två, dock lite hackigare; var bland annat uppe två ggr och hällde potatismjöl över mig; tänkte som så att jag kanske hinner somna under den korta stund som det känns skönt. Det gick sådär....och imorse trodde nog Janne att det hade varit en bagare inne i badrummet ;-)

Kort inlägg var det ja...nu MÅSTE jag susa.

KRAM

måndag 10 januari 2011

.Mitt i natten och tidig morgon

Ja, det är måndag morgon...TIDIG måndag morgon; klockan är bara kvart över fyra och jag har varit vaken sedan tre, efter att ha sovit supergott i en timme. Ja, jag sov så gott att jag trodde klockan var betydligt mer när jag vaknade, men nej, så var inte fallet och nu kan jag inte ligga i sängen på grund av klådan. Hoppas att jag kan sova några timmar när barnen har åkt till skolan. Det är ju skolstarts måndag idag. Skönt att återgå till vanliga rutiner nu, tycker jag, vilket jag tror att barnen också tycker...även om de nog är lite smånervösa: så här kvällen innan var det lite spring om än det ena och än det andra.
Önskar alla en trevlig måndag och ny vecka; nya möjligheter.
Morgon men ändå natt, stjärnorna blänker ute på himlen och månen lyser. Det är mycket mildare ute nu. När jag steg upp kom Signe springande och ville ut och för en gångs skull så sprang hon faktiskt ut när jag öppnade dörren. Hon har inte varit ute mycket annars pga kylan.

Lägg till bild
Vad ska man hitta på de här timmarna innan man kan sova igen? Tror minsann jag ska surfa runt efter lite scrapinspiration. Läste på ngn blogg om en tjej som utmanade sig själv att göra en layout om dagen i en månad...jag är lite sugen på det, men rädd att det blir ett tvång...men om man gör ganska enkla lo:s, men ändå inte för enkla, då kanske det skulle fungera, även med en bebis i huset. Tänkte också att man kan utmana sig medan bebisen är liten och fortfarande sover mkt och man kan ju även utföra detta under en kort månad, såsom februari ;-)
Jag är också sugen på att göra så här med kort...det är ju alltid bra att ha lite kort på lager. Nå, vi får se vad som händer. Känner mig ju själv; det är ganska mkt som jag vill få gjort men.....

En sak som skulle göra mig väldigt glad är om ni som inte lämnar ngt avtryck här på bloggen eller på min facebooksida, om ni bara en gång kunde göra det så att jag vet vilka ni är :-) Jag tror jag vet vilka de flesta är som är här inne och läser, men inte alla och det är ER som jag är lite nyfiken på.





söndag 9 januari 2011

Gnällvarning

Vill ni inte läsa gnäll idag så ska ni antingen stänga luckan NU eller scrolla ner där det finns ett leende.

Natten har varit hemsk och det började redan igårkväll när Janne och jag satt som de apor vi nu brukar sitta som i mellan varven på kvällarna; medan han kliade mig på ryggen så tilltog klådan på benen, vilket gjorde att stödstumporna fick åka av fortare än fort för att kunna klias ordentligt...då gick det inte att hålla tårarna tillbaka - satt och grät så tårarna sprutade som på en tecknad film där det står som en kaskad runt huvudet. Oscar for ner i frysen och hämtade kylklampar till mig som jag lade benen på + en under tröjan. Det var sååå skönt och jag tänkte då att "nu är natten räddad!!" Fullt med kylklampar + isiga handdukar ska nog göra susen, tänkte jag...och det gjorde det till en början. Men när jag sovit i lite mer än en timme vaknade jag och möblerade om; handdukar på magen, klampar lite här o var, men inget hjälpte, klådan ville inte ge med sig :(

Och idag har det varit enomt kliande hela dagen. Det är tur att man vet att det är under en begränsad tid, men denna begränsade tid driver en till vansinne!!!

Som sagt; gnäll idag och här kommer prickiga foton...vill ni inte se: luckstängning eller scrollning.
Så här ser mina ben och fötter ut: prickiga och svullna:

Magen, vecka 41+5, prickigare än någonsin och rivmärken. Man kan ju tycka att allt kliandet på magen kunde stressa på bebisen så att den vill komma ut...men icke.

Så här ser nacken ut...inte fullt så prickig som i höstas, men PRICKIG:

En glad storebror som bara väntar på sitt lilla syskon:

Idag har vi plockat ner julen och städat - julen är en dammsamlare av allra högsta rang. Lika roligt och mysigt som jag tycker att det är att påbörja julen i slutet av november varje år, lika skönt är det när man plockar bort allt pynt i mitten av januari. Vintern är inte slut, men det hade varit skönt med lite vårvärme.....
♥ ♥ ♥
KRAM



lördag 8 januari 2011

Nummer två och tre.

Har scrappat två kort ikväll. Här är dem:

Stämpelmotivet har jag struckit lite crackle antique över. Blomman har fått lite glitter och 3D lack:

Lite spets och blommor + en tom "skylt" att skriva vad som passar tillfället när kortet ska ges bort:

Kort nummer två har ganska mycket tom yta, detta är medvetet gjort så att man kan vid lämpligt tillfälle klistra dit mer dekoration eller någon liten skylt med text:

Flickan är fastlimmad med häftkuddar för att komma upp lite i kortet. Både hennes ♥ och pojkens ♥ har 3D lack:

Närbild på några av blommorna jag fick av Tilda i julklapp:

♥ ♥ ♥
KRAM





Små vänner i nöden.

Innan jag gick till sängs igår kväll satt vi, Janne och jag som apor i soffan och kraffsade. Ja, Janne fick klia på min rygg och jag tog framsidan.
Somnade, men vaknade klockan ett, en timme senare när Janne intog sängläge. Han somnade och jag fick fortsätta mitt kliande en stund innan jag också somnade...för att vakna klockan tre av sådan klåda att jag höll på att...jag vet inte vad - jag sa igår att toppen var nådd på klieriet, men det vete tusan; denna natt har varit hemsk den också!
Men vet ni, sängen har varit fylld av små vänner inatt, dock inte vänner så himla länge, men tillräckligt länge för att hjälpa mig igenom natten.

Klockan tre var det dags för nummer ett att träda in. Fotsalvan som är inom räckhåll när jag ligger ner:

Barnmorskan frågade mig igår om jag har köpt ngn särskild salva mot klådan. "Nä" svarade jag. "Jag tar vad jag har hemma." Jag talade inte om att det är fotcream som jag kletar in mig i :-) Undrar vad hon hade sagt då.

Salvan räcker ju inte så länge och jag hann inte somna utan fick ta till vän nummer två: rosa borsten. Den är ganska bra, men man får kraffsa rejält och hålla på ganska länge.
När klockan var tio över fem i morse då for jag upp ur sängen och susade (mer klampade, kanske) ner i källaren och högg en frysklamp i boxen. Upp i sängen och klampen på magen...men så kom jag på att det kanske inte var så bra; bebisen kanske inte ville bli nerkyld. Såååå, klampen hamnade mellan brösten och jösses amalia vad skönt det var!!!

Repris inatt + att jag funderar på att lägga handdukar i frysboxen för att kunna ta fram dem och vira runt vaderan som också brukar klia rejält kvälls - och nattetid. Får se om fler ideér dyker upp under dagen.

Jag har glömt att visa vad Elin gav till lilla syskonet i julklapp:

Ha en bra lördag allihop. Här regnar det för fullt just nu. Lite farligt för det är runt nollgradigt ute. Ta det lugnt alla som ska ut och fara.
Nu ska jag leta upp fler små vänner att få hjälp av när nöden tränger på.
♥ ♥ ♥
KRAM


fredag 7 januari 2011

Skratta eller gråta?

Ja, det är dagens fråga; ska man/jag skratta eller gråta? Jag tror jag gör både och! Natten som gick var toppad av klåda - jag blir knäpp!! En av höstens vänner fick åter komma och göra mig sällskap i sängen; den rosa hårborsten...tyvärr hjälpte det inte mycket och salvan som jag använde hjälpte bara för sekunden, kändes det som :(
Jag vill inte ha det så här längre!!

Jag har varit hos barnmorskan idag...gissa hur det gick?

Jo, nu ligger bebisen rörligt igen!!! (tydligen inte så ovanligt när man är omföderska, men går vattnet ska jag lägga mig ner för risken finns att navelsträngen kläms åt)

Magen mätte idag 39 cm, så den lill* rackaren ligger högt igen...h*n måste ju ha enormt stor plats därinne ;-) Vikten ligger på ca 4300 gram nu. Tror minsann den här lill* kommer att toppa syrran Tildas födelsevikt som var 4455 gram.

♥ - ljudet låg på 140

Mitt blodtryck....hmm, det kommer jag inte ihåg just nu, men det var bra iaf.

Blev erbjuden en hinnsvepning idag, vilken jag avböjde. Har aldrig gjort det, men både barnmorskan och de som har gjort det säger att det inte är så trevligt. Hinnsvepning kan skynda på igångsättningen för när den har utförts utsöndras något slags hormon som även utsöndras vid starten av en förlossning. Troligen kommer jag väl att få en sådan på tisdag om det blir en överburenhetskontroll...

När jag kom hem från stan och skulle backa in på vår uppfart såg jag, säkert tio stycken fasaner där min bil ska stå. Kameran fanns så klart med i bilen och jag drog upp den och zoomade....samtidigt försvann fåglarna....men jag kunde iaf ta ett foto på deras fotavtryck ;-)

Det var så skönt att bara stå där i trädgården och titta runt på alla snöklädda träd. Såg bl.a. en talgoxe som flög sin kos så fort den hörde att jag började raffsa runt i jackfickan, efter kameran, så klart.

Elin har bästisen här och just nu har de tagit Tilda och Oscar med sig ut på den där isbanan ute på ngn åker här i närheten. De har med sig skyffel och pulkor och varm chokladmjölk och ballerinakex. (får jag lov att hoppa de blir borta ett bra tag? Här är så lugnt och skönt just nu.)

Nä, nu ska jag kraffsa lite till....och så lite till. Hade jag varit i normalt skick så hade jag sagt att"nu skiter jag i det här och går och gör ngt annat!!" Men det här är ju inget som det går att skita i....det är bara att luffsa vidare och klia mer...och mer.
♥ ♥ ♥
KRAM


torsdag 6 januari 2011

En av nattens bästa vänner (förutom diverse krämer ;) och så årets nummer 1.

Ja, jag har ju talat om vad jag smörjer in mig i på nätterna = den stundens bästa vän :-) Men det finns ytterligare en liten vän som står på sänggaveln, redo att bli greppad en gång/natt. Minst en gång varje natt vaknar jag av att man flåsar runt med öppen mun och näsan har ingen fri passage alls. Då tar jag till den här flaskan:

...så skönt att få ett sprut...menthol, mmm, det reder upp bra i näsgångarna.

Tilda har tagit ett magfoto ikväll, v. 40 + 2. Ett barmagat foto, alla kliprickarna syns.

En glad hoppeloppa efter att ha åkt skridskor hela eftermiddagen:


Elin och Oscar var ute i tre timmar tillsammans och lekte i snön. Det hör inte till vanligheterna....men ska ju säga att vi hörde de ute på gården när de kom tillbaka. Kanske blev det en timme för mycket på "tu man hand" för dem. Men rosiga och granna var de allt när de kom in i stugvärmen.

Vet ni, jag har scrappat årets första kort idag. Det var riktigt roligt. Använde bl.a. den nya stansen som jag fick av Oscar i julklapp + crackle antique som jag fick av Janne.

Här kommer stämpelmotivets färg till sin rätt:

Likadant foto men här kommer mer detaljerna till sin rätt:


Jag älskar att dekorera mina alster med sådana här blommor!!

En annan sak som också hör till mina favoriter just nu är krackeleringslack. Mycket effektfullt, tycker jag:


♥ ♥ ♥
KRAM







Snö och klå...i massor, men inget mer.

Döttrarna lånade kameran häromdagen och Tilda fick posera. Detta gick att hitta därefter:


Ingen bebis inatt iheller. TRAAAAAADIGT - på ren o skär skånska!! Mellan varven så tänker jag: tänk om det har hänt något med bebisen, tänk om det är därför den inte kommer ut?? Men den rör ju sig och jag går ju till mvc och kontrollerar och tar diverse prover och då är det ju som det ska vara.
Oj, vad det har snöat i natt!!

Janne har skottat fram bilen och kört Tilda till Gantofta - hon ska med en kompis och åka skridskor.
Pratade just med Janne och lite, eller ja, rent av mycket dumma är vi...han kom knappt ner till Gantofta för all snön som har farit igen på vägen dit. Vilket också egentligen är märkligt; att inte den här vägen plogas för det går faktiskt en busslinje är förbi. Bara förbi oss i princip är det plogat, i backen innan Gantofta är det tjockt med snö, varför plogas det inte där!!!???
Jag hoppas att han tar det lugnt så att han kommer hem hel och välbehållen, sedan ska han ju ner och hämta Tildisen också - då kanske det är bättre vägar, kan vi ju alltid hoppas iaf.
Oscar och Elin har gett sig ut till ngn isplätt/damm här i närheten för att åka kana.

En liten kille som verkligen tycker om sin stora syster ♥ ♥ ♥ - som också tycker om att busa med henne :-)

Gissa vad som är tillbaka sedan några dagar...och tillbaka med besked!! Jo, en enorm klåda!! Nu tycker jag iofs inte att det är så himla konstigt för nu är barnet större och trycker ännu mera på diverse organ, men det gör inte klådan roligare :( Ryggen och svanken: hemskt!! Magen: hemskare!!! - ser dessutom ut som om en katt har varit där och klöst mig. Brösten: FRUKTANSVÄRT!!!!! De kliar så att jag håller på att bli tokigt, hela dagarna, men som allra värst på nätterna. Brukar smörja de en runda på natten. Inatt var jag så trött och orkade inte gå upp. Hade dock en tub med salva på nattduksbordet. Den fick duga och svalkade så gott, men bara just då, sedan kliade det igen. (Kan det har berott på att det var fotcreme som jag använde ;-) Det tror jag iofs inte, har provat så mkt under den här graviditeten. Alla salvor svalkar nog lika gott om det är svalka man behöver. Kort o gott sagt: Man tager vad man haver.) Funderar starkt på att gå ut och slänga mig om inte naken, så iaf halvnaken i snön för att kyla ner klådan.
Nu har Janne kommit hem och är ute och fortsätter med operation snöskottning. Själv har jag fått en idé till ett scrappat kort...därför säger jag: so long på ett tag.
♥ ♥ ♥
KRAM