torsdag 23 augusti 2012

...alla behöver...

När jag slog på morgontv igår pratade gästen och programledarna om mobbing och hur detta ska förebyggas och inte förekomma ute i landets skolor.
Det finns olika program som skolor kan följa och som pedagogerna utbildas i.
Det är jättebra.
Jag tror att mobbing alltid har funnits. Jag tror också att mobbing har varit mer lätthanterligt än vad det är idag. Det tror jag eftersom barn idag är, man får väl inte säga att barn är elaka...därför väljer jag att säga att barn är mer medvetna och mer 'kring sig och för sig' idag. Tv och tillgången till allt som finns på nätet.
Men! Allt hänger inte på barnen och deras tvtittande och datoranvändning. Det hänger på oss som är föräldrar eller andra vuxna kring våra barn. Det är vi som sätter gränserna. Det är inte lätt alltid. Men så är det. Det ÄR vi vuxna som sätter gränserna.

Jag tänker hålla mig till skolvärlden nu.
Vi lämnar våra barn i skolan. Många barn är där dag ut och dag in och har väldigt lite tid med sina föräldrar. Då tänker jag mig att föräldrarna inte vill fightas och gräla den tiden de har med sina barn. Föräldrarna ser inte felen som sina barn gör. Det är inte skolan som ska uppfostra våra barn. Jo, ska jag lätta lite på mitt tyckande kan jag säga att skolan har en del i uppfostran (vet inte riktigt om uppfostran är rätt ord, men ni förstår nog) men TILLSAMMANS med föräldrarna!!!! Och då går mina funderingar vidare...om man har ett bråkigt barn...och skolan ringer hem för att få stöd och för att berätta hur det faktiskt är i skolan. Då måste man som mamma/pappa/annan när vuxen inse och förstå och hjälpa pedagogen och inte prata bort/skälla ut pedagogen.
Vi älskar våra barn, det är klart att vi gör!!! men vi måste också kunna se och förstå att han/hon kan göra fel och vara en som inte är snäll mot en kompis på skolan.
Var går då gränsen för mobbning.
Både fysisk och psykisk mobbning...slag, blickar, ord...fula ord...kränkningar...utfrysning...bli retad för sitt utseende...för sina kläder...listan kan göras lång.
Det är inte ett lätt ämne...mobbning...men jag vet att läraren måste ha stöd från elevens hem om arbetet för att minska mobbningen ska fungera och ge resultat...och att vi som föräldrar har ett ansvar att hemma i köket inte sitta och prata om allt som vi vuxna tycker och tänker inför våra barn. Hemattityden märks så väl i skolmiljön.

Jag har så mycket tankar kring mobbning och kunde skrivit så mycket mer "mer close up" men då utlämnar jag många så jag avstår.
Alla barn ska må bra i skolan. Mitt mammahjärta gör så ont när jag tänker på små förstaklassare som får börja sin skoltid med att kämpa mot hårda ord och tuffa slag...
Mammahjärtat känner även för tonåringen som kämpar på högstadiet för att få kompisar...för att stå emot utfrysningar...
Skolan och vi föräldrar har mycket att 'bita i'. Vi har ett stort ansvar gentemot våra barn <3>

5 kommentarer:

  1. Bra inlägg & så söt Mirandanalle bild ♥...
    Fy för mobbing & visst har vi stort ansvar för våra barn!

    /Kram fina du!

    SvaraRadera
  2. Så klokt skrivet och så rätt!
    Jag känner många lärare och många av dem mår väldigt dåligt av det ökade trycket som blivit på dem. De har en massa admenistrativt arbete som de ska hinna med samtidigt som de ska vara bra pedagoger och förbereda lektioner, på detta har många även fått ta rollen som både "förälder" och socialarbetare och det är inte rättvist.
    Föräldrar som engagerar sig ltei och itne går med skygglappar kan hjälpa till sååå mycket, som du säger har föräldrarna alltid störst ansvar faktiskt. Sedan är det klart att det alltid finns svåra situationer med både dåliga skolor & lärare m.m.
    Det är viktigt att barn även blir emetionellt intelligenta och det är ju gnt man framförallt lär sig i hemmet tycker jag.

    Kramar!!

    SvaraRadera
  3. Hejsan, jätte fin blogg. =) jag är lite på staketet med detta med mobbning, säger inte att det är lärares fel eller föräldrar men nånstans är det ju lite galet.
    Jag kan ju inte låta bli att tro att detta "pedagogiska" snacket hela tiden gör att barnen tappar respekten helt för andra.
    Detta duttande dattande och bebis prat till barnen som om dom hade gjort sig illa 24/7.

    Jag såg min förskola lärare RYTA till till ett barn, det var dock inte pedagogisk, och det hjälpte rätt så bra att detta barn sluta med det han gjorde efter 8 ggrs tillsäger.

    Bara min tanke på detta. =)

    SvaraRadera
  4. Vilket bra inkägg och så många kloka saker du har skrivit. Brukar inte kommentera inlägg som har med skolvärlden att göra men idag var jag tvungen att berömma dig. Du har så rätt och jag tror nog att du försår att för att det sociala samspelet ska fungera i skolan så lägger vi en hel del tid på uppfostran och att utbilda barn i att vara en god vän. Tyvärr går det ibland för mycket tid åt till detta och undervisningen blir lidande.
    Vår regering har så stora planer för skolan men drar hela tiden in på våra resurser. Mer och mer tid som skulle kunna ägnas åt barnen läggs nu på pappersarbete. På vår skola har vi helt enkelt förlängt alla barnens skoldag en halvtimme för att vi verkligen ska hinna med det vi vill.
    Barnen är vår framtid och därför är det bra om föräldrar och skolan kan samarbeta.
    Kram♥

    SvaraRadera