måndag 22 oktober 2012

fönster mot gården

Att Oliver står och vinkar i sovrumsfönstret till de i familjen som ska iväg på morgonen, det är inget nytt.
Att han vinkar till syskonen i köksfönstret när de väntar på skolbussen är inget nytt det heller.
Nytt är däremot att han far upp några trappsteg i trappan till ovanvåningen och trycker näsan mot fönstret som är där och vinkar till den som ska iväg, när denne står ute på gården.
Lite vift hit och lite vift dit.
Ibland är Tilda med bakom lillebror och vinkar från trappan hon också.
Ni kan ju föreställa er vilket rännande det är genom huset för att vi ska vinka i än det ena och än det andra fönstret.
När trappfönstervinken är avklarad tar jag Oliver i famnen och rusar till sovrumsfönstret. Vink vink och därefter brukar det vara lagom till en vink från köksfönstret.
Jag tycker om att vi vinkar på varandra och jag tycker om att barnen tycker om att vinka till alla oss =)

Mitt hår...ja, det är rött...bild kommer om några timmar :)

1 kommentar:

  1. Nu har jag läst ikapp mig lite efter helgen :)
    Så mysigt att de ändå vinkar hejdå, men det kanske gör det lite svårare att gå hemifrån ;)

    Åh vad synd att du inte kan :(
    Jag får se om jag försöker dra ihop ngt i vår igen, jag hade ju en bloggträff förra våren.
    Har inte varit på jättemånga träffar, bara 2-3 st, men det har varit jätteroligt varje gång.
    Man träffa ju så mycket goa människor som man faktiskt har kontakt med varje dag via bloggarna :)
    Kramar!

    SvaraRadera