fredag 23 november 2012

ta vara på tiden och varandra


Vart tar tiden vägen? Ja, det är en ständigt återkommande stilla undran och det gäller att ta vara på den. Tiden. I det stora hela ~ att stanna upp och 'känna' nuet. Det är svårt, men jag tror att det är viktigt att åtminstone ibland stanna upp och tänka till.
Ja, tiden i det stora hela, den flyger fram och förbi...och det gör även den lilla tiden. Lilla tiden ~ tror jag att jag tar och kallar den där vanliga 'ledigdag/förmiddagstiden' den går lika fort den.
Först är det frukost och strax därpå är det dags att ta en middagslur med en stadig kram runt kaninen.


Jag blir lätt gripen av olika öden...av öden där jag inte känner huvudpersonen på riktigt men ödet och hans/hennes historia tar tag i mig. Jag har gråtit många tårar när jag bl.a. har följt olika bloggar. Jag har gråtit många tårar när jag hör om öden som människor i min närhet (väldigt nära eller 'bara nära') och många är ödena som berör.
# Paret som inte kan få barn, som kämpar och kämpar och får höra hur folk undrar när de ska 'skaffa' barn. Hur okänsliga människor kan vara, när de inte vet vad som ligger bakom att det inte har blivit något barn...
# Mamman som kämpar för sin tonårsdotters liv. En kamp som kommer att vara länge...
# Föräldrarna som inte har det antal barn som 'mallen' säger...
# Kvinnan vars liv ställs på högkant utan minsta föraning efter många år i tvåsamhet...
Ödena berör och ni finns i mina tankar...för även om det här/NI är personer som inte hör till min närmaste släkt så finns ni nära mig ändå på ett eller annat sätt...kramar...

Livet är inte alltid rättvist.
Vi måste ta vara på det ~ livet och dess sköra tråd....

Igår gick luften ur mig, tiden stannade. En person som är nära i min arbetsvardag har drabbats hårt. Jag tänker på henne och hennes familj och skickar en stor kram. Hoppas du känner den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar