onsdag 1 juli 2015

...mobbing...

Verkligheten.
 Det finns så många barn som mår fruktansvärt dåligt i skolan pga att de blir mobbade av sina klass- eller skol"kamrater". Barn som går och längtar efter sommarlovet. Barn som längtar till alla lov under terminerna. Barn som längtar till lördag och söndag varje vecka. Barn som säger: "mamma, snart är det lördag...." När veckan just har börjat och det bara är måndag. Jag vet. Det gör ont.
Barn som blir mobbade för att de är tjocka. För att de är smala. För att de har gamla kläder. För att de har nya kläder. Barn som blir retade för att de är långsamma. För att de har fel frisyr. Det gör ont. Jag vet.
Jag har länge gått och funderat över detta. Medan jag funderade trillade jag över en offentlig person på facebook. Jon Henrik Fjällgren. Vad den killen skriver bra. Underbart bra. Jag läste ett inlägg han skrev för några veckor sedan. Det finns stycken i hans text som är så träffande.
...att bli utfryst och utsatt varje dag för detta är som att själen får stryk och utsidan dör ut. Den vackra utsidan och det varma hjärtat och det fina leendet som små barn har då de
om föds och öppnar sina ögon och får se världen. Många som föds och växer upp får det vackra och fina leendet bortsuddat och det behövs inte mycket för att såra en liten själ...
Raderna här ovanför tog ett tag om mitt hjärta och slog till det. Pang. Bara sådär. Orden. Bam!! Så ont och så sant. Alla barn har ett leende men så plötsligt börjar det sakta suddas ut...vad är det som händer egentligen? Varför? Plötsligt så är det "snart lördag, mamma" fastän det just har varit lördag och en hel vecka kvar till nästa. Innan dess var det roligt att gå till skolan. Inte längre. Och har man ingen kompis i skolan försvåras ofta skolarbetet. 

...en själ som blivit utsatt hela sin uppväxt för detta går in i ett fruktansvärt mörker och kan faktiskt nästan ta sig för att göra vad som helst för att det skall få ett slut...
 Vissa barn kan man läsa som en öppen bok och några barn berättar allt för sina föräldrar eller någon annan vuxen. Men vad gör man med det barnet som man INTE kan läsa som en öppen bok. Det barnet som INTE berättar för någon vad han/hon är med om. Det är svårt. Som förälder försöker man se allt. Man försöker att se små förändringar. Det är inte alltid lätt, men man måste fortsätta försöka se (och höra) de där små förändringarna. Och agera såklart när man får veta något!!
Några dagar efter att jag läst Jon Henriks facebookinlägg ramlade jag över ett blogginlägg där blogginnehavaren just fått veta att hennes barn blivit retad under en längre tid pga hennes/hans frisyr. Barnet hade inte sagt något hemma. Vad gör man då som förälder? Agerar!!

Jag har skrivit från den mobbades synvinkel. Som förälder. Det gör ont.
Vi som föräldrar har ett ansvar för våra barn. Vi kan aldrig skjutsa över ansvaret på någon annan, men vi måste samarbeta med andra vuxna. Med skolan. Med föräldrarna i barngruppen. Tyvärr har inte skolan idag tillräckligt med resurser alltid...fler pedagoger (mindre klasser) tror jag hade uppmärksammat mer i korridorerna/på rasterna och kunnat sätta stopp för olika handlingar och ord på ett tidigare stadium. MEN. Här måste föräldrar vara mottagliga när lärare ringer hem och talar om vad barnet gör. Inte skylla på än det och än det där. Föräldrar måste kunna se sitt eget barns fel.
Jag har pratat med lärare som har lågstadieelever. Idag går väldigt mycket av deras tid att lära barnen det sociala samspelet sinsemellan. När jag påpekade detta för en lärare svarade hon mig: "Linda, vad annat kan vi göra. Vad får vi annars för medmänniskor?" Hennes tid att lära barnen läsa, skriva och räkna minskar alltså pga hon måste stävja bråk och mobbing (stor skillnad på det) under rasterna samt lektionerna. Jag säger bara...lärarna måste ha föräldrars stöd annars funkar det inte hela vägen.
Jag vet.

4 kommentarer:

  1. håller med viktigt viktigt, tyvärr tror jag att det alltid kommer finans mobbare, översittare i den här världen

    SvaraRadera
  2. Håller helt med dej, viktigt att vi vuxna reagera i den mån vi kan!!! :)

    SvaraRadera
  3. jag kommer att "synas sparsamt" (kommentera/blogga) nu under sommaren, semester betyder för mig att ta ledigt från vardagen, men vi hörs/läses när du minst anar det.....
    Ha en underbar sommar :)

    SvaraRadera